Runmarö

Artlista | Karta | Senaste obsarna

Kort om Runmarö: Runmarö är en mellanskärgårdsö utan fast landförbindelse. Runmarö är vida känd för sin fantastiska blomsterprakt och sina apollofjärilar. Ön kan inte stoltsera med samma fågelrikedom som andra fågellokaler i länet. Icke desto mindre lockar Runmarös skärgård och vidsträckta tallskogar till sig en del intressanta fågelarter, och en dagsutflykt till Runmarö brukar brukar kunna ge en lång artlista på grund av öns variationsrika natur.

Vägbeskrivning: Ön nås lättast med buss till Stavsnäs vinterhamn och därefter Waxholmsbåt till Styrsviks (centralt) eller Långviks (norra delen) brygga. Då ön är ganska stor (11 x 8 km), kan det vara bra att ta med sig cykel eller hyra en vid affären i Styrsvik.

Fåglar: Bland häckfåglarna i öns skogar kan nämnas storlom (sjöarna Vitträsk och Uppeby träsk), trädlärka, dubbeltrast, mindre hackspett, göktyta, sparvuggla (mars), nattskärra (maj-juni nordost om Uppebyträsk) och större korsnäbb. Den senare arten är i Stockholmstrakten något av en mellanskärgårdsspecialitet, och Runmarö är en av de platser där arten är mest lättsedd. Ön är också den enda häckplatsen i kommunen för den sydliga rasen av gråsiska, brunsiska, som häckar med något par årligen. Under häckfågelsäsongen brukar fågelutbytet vara bäst utmed den stig som löper från norra delen av Uppebyträsket till Nore. Här finns vidsträckta kalkhällar bland tallskogar och hagmarker. Vid Nore bjuds besökaren på en storslagen havsutsikt och fågelrika småöar. På de kala skären häckar grågås, rödbena, silvertärna, skräntärna och ibland roskarl. Östersjöfladen på öns nordostsida brukar också ge ett bra utbyte under våren och sommaren. Under kalla vintrar brukar de öppna havsvikarna mellan Nore och Kila bjuda på stora skaror med övervintrande vigg och alfågel. I flockarna ingår ofta bergand och salskrake. Havsörn ses ofta patrullera kuststräckan. Vårarnas ejdersträck observeras bäst från Näsudden i norr eller Skagudden i nordost. Under hösten bjuder det 35 m höga Telegrafberget på södra delen av ön på den bästa överblicken av fågelsträcket. Bra dagar i oktober kan relativt stora mängder rovfågel och tättingar passera på bekvämt avstånd från berget. Pilgrimsfalk (september) och bändelkorsnäbb (augusti) observeras årligen. Telegrafberget brukar också vara den bästa platsen för att möta invasionsfåglar som exempelvis nötkråka, tallbit och sidensvans. Lappuggla, fjälluggla, biätare, härfågel, alförrädare, jaktfalk, brun glada, röd glada, svart stork, bredstjärtad labb, dvärgsparv och lundsångare hör till de celebriteter som tillfälligt gästat ön. Sommargylling (maj-juni) och halsbandsflugsnappare (början av maj) ses regelbundet, men inte årligen. Som kuriosa kan nämnas att Sveriges första vitögda och rödhuvade dykänder sköts på Runmarö i början av seklet.

Övrigt: Öarna Östra och Västra Vidskär och den södra skärgårdsarkipelagen där bl.a. öarna Hötteskär och Stora Sydskär ingår är utmärkta rast- och sträcklokaler, som under hösten påfallande ofta brukar bjuda på juveler från öst. Dessa suveräna fågellokaler är belägna öster om Runmarö, men kan tyvärr endast nås med egen båt.
 

Kila, en bra utkikspunkt om man vill skåda sjöfågel. Foto Anders Haglund
Runmarö i vårgrönska. Foto Eva Stenvång Lindqvist
Vitträsk, den största insjön på Runmarö. Foto: Anders Haglund

Klicka på bilderna så ser du dem i större format.