Tomas Axén Haraldsson har gjort en sammanställning. Den föreligger också som PDF (se längst ned), så att du som är särskilt intresserad kan ladda ned texten. 

Vårsträcket på Ingarö

Reflektioner och jämförelser

Ingarös södra och sydvästra kuststräcka har ett antal uddar och höjder som under åren utforskats som intressanta lokaler att spana sträck från. Man har bra översikt söderut mot Nämdöfjärden och västerut mot fastlandet för det om våren ankommande sträcket. Mycket sjöfågel verkar följa Nämdöfjärden mot nordost och passerar strax söder om dessa uddar. Rovfåglar, duvor, småfågel och andra landknutna fåglar följer hellre fastlandet och passerar längs västra Ingarö.

Våren 2022 spanades det mest från lokalen ”branten” som är Björnö, naturreservats västligaste del. De klippor och höjder som man ser precis öster om Björkviks brygga. Härifrån har man bra span mot syd och väst och bra medljus under morgonens första timmar. Avståndet till fåglarna är tyvärr ofta ganska långt och vissa dagar går det mesta långt i söder längs Nämdöfjärden. Men det vägs upp av de formidabla skärgårdsvyerna och regelbundet fina närobsar av lommar, spovar, gäss och annat som ibland kommer rakt över huvudena på oss.

Sträckräkningarna sker inte med någon organiserad och vetenskaplig exakthet eller är ”standardiserade”, så det blir snarare att redovisa intryck och reflektioner mer än detaljerade data att jämföra. De flesta av oss observatörer lägger in rapporter i Artportalen, så där kan man själv titta på alla obsar och dra fram olika sammanställningar. 

Våren 2022 hade sämre bevakning än 2021 och innehöll inga sensationer eller dagar som avvek från det som varit vårt intryck under 2020 och 2021; att södra Ingarö berörs av ett blandat och trevligt sjöfågelsträck, men i givetvis lägre antal än vad som passerar ytterskärgården och att väderläget påverkar sträckupplevelsen ordentligt.

Intrycket är att det ska helst vara vind från SV-V som skjutsar på sträcket, gärna efter en period av kallväder och nordvindar. Fuktig vind från O (Östersjön) kan ge dimma, och vindar från N brukar inte uppmuntra till sträcksiffror.

Trots uppfattningen om att fågelskådare måste vara ute i gryningen så är det inte sällan rätt ”trögstartat” och klent med fågel första timmen eller två. Bäst kan det vara mellan säg 06.30 och 08.30. Tyvärr så lämnar vi observatörer lokalen oftast vid 9-10 på morgonen, trots att andra skådare på andra sträcklokaler bevittnar att t.ex. lommar och spovar kan komma igång först vid den tiden. Så för att maximera vårt ställe så skulle vi satsa på att vara där längre på dagarna någon vår.

Sammanfattade sträckintryck av artgrupperna

Lommar och doppingar: färre än 2020 och 2021. Då toppdagar med runt 45 storlom och 10 smålom, i år inte mer än 25 respektive 5. Lomsträcket kan komma i gång sent på morgonen (kan vara noll de första två timmarna) och passera glest och rätt svårfångat högt på himlen. En rastande gråhakedopping 29 april, som sedan sträckte vidare, var kul.

Svanar och gäss: det blir sällan några antal av dessa på våren. 147 sångsvan förbi utkikstornet, Björnö, 19 mars var en bra siffra. Även flera småflockar bläsgäss ihop med säd- och grågäss från tornet 19 mars och från branten 10 april var bättre än 2020 och 2021. Ca 200 vitkindade gäss under vårens lopp.'

Änder: intressant nog sågs sträckande ejdrar från tornet, Björnö, med 271 ex den 27 mars. Personligen har jag nog aldrig sett något riktigt ejdersträck på Ingarö, bara rastande och kringflygande fåglar. En av vårens höjdpunkter var flera obsar av gravand, fyra obsar av totalt 11 ex sträckande mot NO. Svärta och sjöorre var som vanligt fåtaliga, med dagssiffror på runt 15 ex som bäst (att jämföra med dagssiffror av över 2 000 ex av båda arterna på Landsort och Horssten!). Stjärtand (18), skedand (10) och småskrake (120) som dagsbästa. Intressant nog inga bläsänder och krickor, där särskilt bläsand är totalt dominerande under hösten (drygt 5 000 ex under en fantastisk septembervecka 2021).

Rovfåglar: slående likt 2020 och 2021. Rovfåglarna verkar skygga för de öppna fjärdarna och tar sig sällan över under våren. De som gör det är de mer smalvingade arterna (falkar, kärrhökar) som flyger aktivt och således inte är beroende av termik som de mer bredvingade arterna (vråkar etc.) som leder dessa över landmassorna. Våren 2022 hade vi likt föregående år enstaka torn-, sten- och lärkfalkar samt enstaka bruna och blå kärrhökar som kom insträckande. Bäst var en adult pilgrimsfalk som sträckte in över Björkvik på förmiddagen 29 april.

Vadare: det är egentligen bara storspov och i viss mån småspov som verkar sträcka med regelbundenhet och i hyfsade antal. Bara någon enstaka flock av Tringa-vadare (gluttsnäppor, rödbenor) i maj och inga Calidris-vadare eller pipare. Precis som 2020 och 2021 så är det en spännande tid runt 15-20 april när det oftast kommer en riktigt bra dag med storspov i hela södra Sverige. 2021 inföll den dagen 21 april med 455 ex och i år 18 april med 584 ex. Dessa dagar sågs det mängder av storspov även på andra lokaler i regionen. Småspovarna 2022 slutade på ynkliga 12 ex, att jämföra med 103 ex under våren 2021.

Tättingar: i likhet med rovfåglarna som också helst sträcker över land så passerar blott små mängder tättingar under våren här. Soliga dagar i mars-början av april blir det en del kråkfågel, duvor, sånglärkor, bofink m m. och så även i år men inga högre antal. En råka passerade 10 april, det blir oftast någon per vår.

Väl mött när höstens sträck börjar nalkas över trädtopparna! Följ obsar och aktiviteter här på Värmdö Fågelklubbs hemsida, i klubbens Facebookgrupp samt via Artportalen.

Tomas Axén Haraldsson

Rapporten som PDF, för nedladdning: